lovisashanghai

Hej därhemma! Idag har det hänt saker! Jag har flyttat till italienarna och jag har tittat på lägenheten som jag antagligen kommer bosätta mig i. Jag kan börja med den. Det är ett compound (alla expats bor i compounds) vilket i princip innebär att det är ett inhägnat område med höghus med lite högre standard som är bevakat av security. I detta fanns även någon tennis court, swimming pool och gym men det där får man betala för. Lägenheten ligger på 12e våningen (av 30 kanske) och där är fyra sovrum. Just nu bor det en dansk och en fransk kille där och två rum var lediga. Det fiffiga med denna lägenhet är att alla har varsitt hyreskontrakt, inte att en person i lägenheten har hyresavtalet och sköter administrationen för alla fyra. Det är färdigmöblerat med riktigt trötta möbler, men bättre än de andra jag har kollat på. Arean runtomkring var trevlig! Starbucks runt hörnet (men de finns överallt) och en fräsh mataffär mittemot där de till och med hade barilla-pasta!

Så till där jag bor nu. Över förväntan! Det är alltså Francesco och Francesca som bor här och de är så mysiga med mig! När jag kom dukade de upp lunch, Francesco hade lagat italiensk svamppasta, Francesca gjorde sallad. Efter maten fick jag någon italiensk limoncello-dessert och espresso medan Francesco malde på om hur mycket han bara äääälskar det Italienska köket samt alla orter i Italien som är amaaaaazing till exempel Capri. Sedan gick jag och Franceso till French Concession och fikade, världens mysigaste gränder med massa fik och barer som jag aldrig skulle hittat om det inte var för honom. Han har bott här i fyra år. Det diskuterades mycket italiensk politik jämfört med svensk och om hur oklar Berlusconi är. Sedan gick vi hem och då fick jag middag lagad till mig; fläskfilé och risotto! Och sen kom Francesca till mig med ingefärste som hon hade kokat på färsk ingefära och honung. Jag trivs.

Francesco visade en genväg till French Concessions mysiga gränder och på vägen dit fick jag se standarden på kinesernas boende. Det är ganska paradoxalt att befinna sig i en stad som är i utveckling på så många sätt men samtidigt inte.