lovisashanghai

Det här är Michael! Jag hittade honom på en restaurang när jag hade ätit lunch och frågade om vägen till ett ställe. Han visade vägen, drack kaffe med mig och följde med mig till två lägenheter. Han berättade för mig vilka områden som är bra att bo i och visade mig en himla massa bra lägenhetshemsidor. Han sa att jag påminde om honom när han var ung. Sen skulle han och hans vänner spela biljard och äta hamburgare och frågade om jag ville hänga på. De är med i ett biljardlag och tävlar mot andra pubars biljardlag. Fast jag sa nej MEN ÄNDÅ! Snäll typ! Han var ingen lurifax, han var snäll.

Imorn är det chinese new years eve och de har redan börjat smälla raketer.

Bagaget är tillbaka i min ägo.

Nu ska jag äta lite grann och kanske gå till ett sånt där massageställe. De finns i hela kvarteret!

Jag vågade gå utanför hotellet igår och begav mig in till något som jag inte vet var det heter men det var fett! Det var typ fem shopping malls brevid varandra kändes det som fast mitt i stan. Men innan det skulle shoppas skulle det ätas. Längst ner i en av dessa malls fanns det en enorm food court. Ingen trött food court som i Sverige, typ Kista galleria, nej nej (neiiii neiiii neiiii). Det här var en food court som hade fräsch kinesk mat i mängder. Så jag tog ett varv och kollade runt, och ett varv till, och ett varv till. Men jag blev alldeles konfys av all denna mat så jag gick en våning upp till KFC.

Idag ska jag ut på lägenhetsjakt. Det är massa andra expats som sitter i lägenheter och vill ha flatmates. Så jag tänkte bli en flatmate. Jag är lite inne på att bo tillsammans med två fransoser eller två Italienare, alternativt en tjej och en kille av okänd nationalitet, eventuellt är de britter. Sen finns det ett alternativ att bo med tre tyska tjejer men min spontana tanke är fy fan, alldeles för brudigt för mig.

När jag checkade in på Arlanda hade jag 10 kg övervikt. Det skulle kostat mig 3000:- så det var bara att börja packa ur. Mamma raggade plastpåsar och jag började rensa. Jag som trodde jag kunde charma han som checkade in mig eller åtminstonde få lite medlidande när jag i ren desperation klämde fram en tår, men han var en känslokall finne.

Jag överlevde flygresan, det var jättebra för ingen satt brevid mig plus att jag sov verkligen HELA resan. Dock hade jag feber och frossa och ont i huvudet. När jag kom fram till hotellet och checkade in så gick jag och la mig och sov i massa timmar och sov av mig febern och vaknade NU! Mitt bagage kom bort också. Kul.

Det regnar järnet i Shanghai och jag har inte vågat gå utanför hotellet än. Jag måste köpa adapter och telefonkort och dessutom är jag jättehungrig men det känns typ som jag inte vet hur man gör. Hej så länge.

...det verkar inte vara någon som sitter brevid mig! Hur bra?!!

... det verkar gå i tid.